← SO

Vikingatiden

SO · lektion

Vikingatiden räknas från omkring år 800 till omkring år 1050.
De flesta var bönder. Men de byggde också långskepp som var snabba och kunde gå på grunt vatten, och seglade långt för att handla.
De handlade med pälsverk och järn, och tog med sig silver hem. Handelsvägarna gick både västerut mot England och österut genom dagens Ryssland.
De skrev med runor, ofta på stenar som restes till minne av någon.
På tinget möttes fria människor för att bestämma saker och döma i tvister.

Varför var långskeppen så användbara?

Hemma i Norden fanns handelsstäder dit varorna kom. Birka låg på ön Björkö i Mälaren och var en av Nordens första. Hedeby låg längst i söder, i det som i dag är norra Tyskland.
Vikingarna hade egna namn på platserna de reste till. Landet i öster, där floderna ledde vidare söderut, kallade de Gårdarike. Staden Novgorod där kallade de Holmgård.
Den allra längsta resan österut gick ända ner till staden Konstantinopel, som låg vid sundet Bosporen, där Svarta havet möter vägen ner till Medelhavet, och som var större än någon stad i Norden. Vikingarna kallade den Miklagård, som betyder ungefär den stora staden.
Allt hände inte samtidigt. Birka växte fram redan i början av vikingatiden, och dit kom munken Ansgar omkring år 830 för att berätta om kristendomen. Resorna över Atlanten kom långt senare: Erik Röde seglade från Island till Grönland omkring år 985, och omkring år 1000 fortsatte hans son Leif Eriksson ännu längre västerut till kusten i Nordamerika, som de kallade Vinland.

Vad hände först: att Ansgar kom till Birka, eller att Leif Eriksson nådde Vinland?