Skriva en berättelse
Lär dig först Skriva en berättelse
- Varje berättelse har tre delar: början, mitten och slutet. Så här kort kan det vara: Ida hittade en katt utanför porten. Den var hungrig, så hon gav den mjölk, och sedan följde den med henne hem. Början är att Ida hittade katten, mitten är att den var hungrig och fick mjölk, och slutet är att den följde med hem. I början får vi veta vem det handlar om och var det händer. I mitten händer något. I slutet får vi veta hur det gick.
- Det som händer i berättelsen kallas handlingen. En bra handling har ett problem: något går fel, eller något är konstigt. Sedan löser det sig på något sätt. Berättar du om något som verkligen har hänt behöver ingenting gå fel. Då är mitten det du gjorde, en sak i taget och i rätt ordning.
- Berätta i den ordning det hände. Ord som först, sedan, efter det och till slut hjälper läsaren att hänga med.
- Platsen där det händer kallas miljön. Beskriv miljön så att läsaren ser den framför sig: Skriv vad man ser, hör och känner. Inte bara ”ett rum”, utan ”ett litet rum med gula väggar och en klocka som tickade”.
- Skriv inte bara ”det var kul”. Skriv vad du gjorde, så förstår läsaren själv att det var kul.
- Kommer du inte på en första mening? Fråga dig själv: Vem är där? Var är det? Vad händer? Hur slutar det? Skriv sedan en mening i taget. Ibland får du en färdig första mening att börja med, till exempel ”Dörren stod på glänt”, som betyder att dörren är lite öppen, inte helt stängd. Ställ samma frågor, och skriv vidare därifrån.
Skriv en kort berättelse på fem meningar om en dag då något gick fel.
- Början, vem och var: Samir cyklade till skolan en grå och regnig morgon.
- Mitten, problemet: Plötsligt hördes en smäll, och framdäcket blev punkterat.
- Vad som hände sedan: Han fick leda cykeln hela vägen, och regnet rann ner i kragen.
- Slutet, hur det gick: Han kom för sent, men läraren log och sa att det var okej.
- En mening till som visar hur det kändes: Sedan satt han i klassrummet med blöta strumpor hela dagen.
- Fem rader, fem meningar. Miljön finns med: regnet, det punkterade däcket, de blöta strumporna. Läsaren ser det framför sig.
Beskriv ett rum så noga att någon annan ser det framför sig. Skriv fyra meningar.
- Först hela rummet: Köket var litet och ljust, med ett fönster mot gården.
- Sedan en sak i taget: På bordet stod en skål med äpplen och en halvfull kopp.
- Vad man hör: Kylskåpet brummade, och någon skrattade i trappuppgången.
- Vad man känner: Det luktade nybakat, och golvet var kallt under fötterna.
- Fyra meningar, och ingenting behöver hända. Beskrivningen räcker.
A story needs a beginning, a middle and an end, and a place the reader can see.
Lär dig först Inledning, handling och avslutning
- De tre delarna har också namn som du möter i årskurs 6. Inledningen är början, handlingen är allt som händer i mitten, och avslutningen är slutet. Det är samma tre delar som du redan kan, bara med andra ord.
- Inledningen talar om vem det handlar om och var hen är. Handlingen är problemet och det personen gör åt det. Avslutningen berättar hur det gick.
- När du har skrivit klart, gör så här: läs inledningen och avslutningen efter varandra, utan allt som står emellan. Avslutningen ska svara på det som inledningen lovade läsaren.
- Gör den inte det, känns berättelsen avklippt, som om sista raden saknas. Då behöver du inte skriva om allt. Byt bara ut den sista meningen mot en som säger hur det gick med det som inledningen började med.
- Avslutningen behöver inte vara lång. En eller två meningar räcker, så länge något har löst sig.
Skriv en berättelse på sex meningar, och sätt namn på delarna medan du skriver.
- Inledningen, vem och var: Liv ställde ifrån sig flöjtlådan på bänken utanför musiksalen.
- Inledningen fortsätter, så läsaren förstår vad som står på spel: Hon skulle bara hämta sin vattenflaska, och det tog en halv minut.
- Handlingen börjar, här är problemet: När hon kom tillbaka stod bara ryggsäcken kvar på bänken.
- Handlingen, vad hon gör åt det: Hon frågade alla inne i musiksalen, men ingen hade sett någon flöjtlåda.
- Handlingen, ett försök till: Sedan gick hon till expeditionen och skrev upp sitt namn och sitt telefonnummer på en lapp.
- Avslutningen, hur det gick: På fredagen låg lådan på hennes bänk, med en hälsning från en kille i sexan som hade tagit fel låda.
- Kontrollen till sist: inledningen handlade om en flöjtlåda som blev ensam i korridoren, och avslutningen säger vad som hände med den. De hör ihop, alltså är berättelsen färdig.
Omars berättelse börjar med ”Omar upptäckte vid cykelstället att nyckeln till cykellåset var borta.” och slutar med ”Sedan gick han hem.” Hänger avslutningen ihop med inledningen?
- Jag läser inledningen och den sista meningen efter varandra, utan resten.
- Inledningen lovar läsaren en sak: att vi får veta hur det gick med nyckeln.
- Sista meningen säger vad Omar gjorde, men ingenting om nyckeln. Berättelsen är alltså avklippt.
- Jag behöver inte skriva om något annat. Jag byter bara sista meningen.
- Ny avslutning: Hemma låg nyckeln på hallgolvet innanför dörren, och Omar fick hämta cykeln nästa morgon.
- Svar: nej, men nu gör den det, för avslutningen svarar på det inledningen lovade.
The names used in year 6, and how to check that the ending answers the opening.
Lär dig först Beskriv samma plats två gånger
- Ett bra sätt att avsluta en berättelse är att gå tillbaka till platsen där den började och beskriva den en gång till. Platsen är densamma, men du väljer andra detaljer, för personen är inte densamma längre.
- Gör så här innan du skriver: välj tre saker som finns på platsen, till exempel ett ljud, en lukt och något man ser. Skriv ner dem på ett papper. Samma tre saker ska vara med båda gångerna.
- Första gången väljer du det som passar hur personen känner sig just då: det som skaver, det som låter för högt, det som är kallt. Andra gången tar du samma tre saker, men berättar något annat om dem.
- Byt aldrig ut själva platsen. Sätter du personen i ett annat rum i slutet märker läsaren ingen skillnad, för då är allt nytt. Det är just att lukten och ljudet finns kvar som gör att skillnaden syns.
- Skriv inte ut känslan. Du behöver aldrig säga att hon var lugn till slut. Låt detaljerna du valde göra det jobbet åt dig.
Beskriv samma plats två gånger, tre meningar varje gång: en gång innan Hugo vågar gå in i ladan, och en gång när han kommer ut igen.
- Först väljer jag tre saker som ska finnas med båda gångerna: porten, lukten av hö och svalorna under taket.
- Före, porten: Porten var tung, och gångjärnen skrek när han sköt upp den.
- Före, lukten: Det luktade damm och gammalt hö, och han andades genom munnen för att slippa.
- Före, svalorna: Något rörde sig uppe under taket, och Hugo stod alldeles stilla och lyssnade.
- Efter, porten: Porten var lika tung, men nu sköt han upp den med axeln utan att stanna.
- Efter, lukten: Höet luktade fortfarande damm, och han drog in luften genom näsan.
- Efter, svalorna: Uppe under taket flög svalorna in och ut, och han räknade dem medan han gick mot grinden.
- Samma port, samma hö, samma svalor. Det som ändrades är vad Hugo lade märke till, och därför känns platsen annorlunda. Ingenstans står det att han var rädd eller lugn.
Same place, same three things, different details, because the person has changed.