Klockan i fönstret
Wamika stannade utanför en liten affär på väg hem från skolan. I fönstret låg en klocka med blått armband. Den hade legat där hela veckan.
En man kom ut ur affären och började ta in skyltarna för dagen. Han var Wamikas grannes bror, och han hette Samir.
– Den där klockan har du tittat på länge nu, sa Samir och log.
Wamika nickade. Klockan kostade tvåhundra kronor, och hon hade sparat hundrafemtio. Samir sa att han kunde lägga undan den i två veckor, så att ingen annan köpte den under tiden.
På vägen hem räknade Wamika i huvudet hur många veckor hon behövde spara. Hon fick tjugofem kronor i veckan.